Om min resa i bloggens värld

Hej och välkommen till bloggen 
Madame Edith, jag tänkte berätta lite om min resa i bloggens värld.

Tidigt på självaste nyårsafton för 5 år sedan startade jag upp bloggen med syftet att ge mig själv en spark i baken. Jag gick under den tiden en kvalificerad yrkesutbildning med inriktning på inredning och försäljning. Vi hade över jullovet fått i uppgift att arbeta med att förbättra en av våra sämre egenskaper.
Jag bestämde mig då för att bli bättre på att avsluta alla projekt som jag ständigt drar igång. Konstigt sätt att starta upp bloggen av en sådan anledning kan tyckas men tanken var att tala om att jag hade påbörjade projekt och då få press på mig själv att få visa upp mitt resultat. För att få vara stolt över att faktiskt ha rott i land ett projekt ger mig maximal tillfredsställelse. Kommentarer och beröm får mig fullständigt att bubbla över av lycka och den känslan ger mig en enorm drivkraft. Så syftet med bloggen fyllde i det avseendet sin funktion.

Bloggen rullade på, jag blev allt mer intresserad av fotografering och fotade mest färdigställda inredningsprojekt här hemma. Allt var roligt och kändes bra tills jag plötsligt förstod att jag blivit en snackis under olika tillställningar och sammanhang. Folk omkring mig hade fått en skev uppfattning om mig. En uppfattning som inte alls stämmer överens med vem jag är. 
Det var inget elakt jag hörde sägas, men det kunde vara kommentarer som antydde att jag var ytlig, alltid hade det perfekt hemma och en rejäl snudd på perfektionism. Visst skulle jag tycka att det var jättehärligt att ha ett städat och perfekt hem, rofyllt och lugnt men jag, min man och våra 5 barn ska ju leva i det här hemmet. Och det går ju inte om det alltid ska se perfekt ut.
Bloggen fortsatte att rulla och jag började allt mer att oroa mig över att någon skulle komma på mig att inte ha det så där perfekt. Tänk om jag inte kunde leva upp till bilden som många hade fått om mig. Vad skulle hända då??
Bloggen och det jag hade skapat började mest göra mig illa. Jag började allt mer att stänga dörrarna om mig istället för att som jag innerst inne ville göra, ställa dörrarna på vid gavel och hälsa välkommen in. För att hälsa välkommen in och låta folk få se att vi har det precis som vilken annan barnfamilj som helst, med skor utspridda i hallen, matrester under bordet och kissfläckar runt toalettstolen, det var helt uteslutet. Nej, lättare att stänga dörrarna än att behöva skämmas.

Som ni förstår mådde jag inte särskilt bra av detta och jag funderade på att lägga ner bloggen. Hur mycket jag än gillade att fota och skapa inredningsbilder var det liksom inte värt det. Det var då jag började att fundera på om jag istället kunde utveckla bloggen. Kanske fanns det något annat än inredning som jag kunde visa upp. Kanske kunde jag inrikta bloggen mer mot att tillfredsställa ett behov som finns hos mina läsare, istället för som tidigare endast tillfredsställa mitt eget behov.
Då skulle jag ju kunna fortsätta med bloggen och mitt fotograferande utan att upplevas som en kvinna med extremt bekräftelsebehov. Men vad hade jag då som skulle kunna tillfredsställa mina läsares behov? Jo, i en stor barnfamilj skulle jag vilja säga att man mer eller mindre måste laga/baka mycket mat. Både för ekonomins skull och för att det ska räcka till många. Så det var givet för mig att det var den inriktningen som jag skulle bredda bloggen med. Inredningen fick fortfarande finnas kvar men inte ta lika stor plats, recepten blev otroligt populära och då förstod jag att det var det här mina läsare ville ha.
Och där är jag idag, besökarantalet har ökat i rasande takt och jag känner numera en sådan otrolig glädje med mitt bloggande så jag kan liksom inte sluta att tänka på hur jag skulle kunna utveckla bloggen och göra den ännu bättre.

Det här passar mig så bra, att få dela med mig av det jag kan samtidigt som jag får öva på att fota och skriva det känns helt fantastiskt. Jag känner inte längre att jag har en bild att leva upp till, jag behöver inte vara perfekt och jag är inte perfekt. Jag är bara mig själv.

Madame Edith, Certifierad inredare, 5-barnsmamma med stort bak och matlagningsintresse, driven problemlösare med rejält med skinn på näsan, så kan man sammanfatta mig.

Mer tankar kring detta har jag skrivit i en kommentar i ett inlägg som du hittar HÄR.